Aliyah innebär återvändandet av det judiska folket till ett land som de skingrades från för ungefär två tusen år sedan. Sedan dess har Påskhälsningen varje år - ‘nästa år i Jerusalem’ - gett uttryck för hoppet och drömmen om att återvända. Vi har kallats att hjälpa dem av flera anledningar …
‘HERREN sade till Abram: “Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig. Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse…”
1 Mosebok 12:1-2a
1 Mosebok 12:1-2a är en av de första av många ställen i Bibeln som pekar på att Gud har, och fortfarande har, en särskild relation och kallelse till det judiska folket. De skulle ta emot Guds uppenbarelse och vara ett ljus för världe och som en del av denna kallelse fick de ett land som skulle vara deras. Gud älskade dem och försäkrade att även om de var olydiga och fördes i exil så skulle han slutligen föra dem tillbaka.
“För jag ska hämta er från folken och samla er från alla länder och föra er till ert land”
Hesekiel 36:24
Jesaja förkunnade Guds kallelse till hedningarna; att hjälpa till i återförandet av det judiska folket genom att säga: ‘Så säger Herren Gud: Se, jag ska lyfta min hand till folken, resa mitt baner för hednafolket. Då ska de komma med dina söner i sin famn och bära dina döttrar på sina axlar (Jesaja 49:22) Aposteln Paulus pekade också på att hedningarna står i skuld till judarna när han skriver
‘...För om hedningar har fått del i deras andliga goda, så är de också skyldiga att betjäna dem med sitt materiella goda. Som ett uttryck för vår tacksamhet för de andliga välsignelser vi fått från det judiska folket bör kyrkan hjälpa till att tillgodose deras praktiska behov.
Romarbrevet 15:27